Kontinuitetsskogsbruk – vad skulle det innebära i praktiken?

Den senaste tiden har debatten om kalhyggesbruk respektive hyggesfritt skogsbruk blossat upp igen, t ex här:

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/naturnara-skogsbruk-vinner-mark

Debatten förs från olika perspektiv där debattörer ofta diskuterar saker som biodiversitet, kolbalanser, timmerandelar, och volymtillväxt i försök att avgöra vad som bör vara den dominerande skötselregimen i Sverige. Ett perspektiv som sällan kommer fram är det mer operativa: hur skulle det rent praktiskt gå till att storskaligt utföra de olika typer av ingrepp som förespråkarna av hyggesfritt skogsbruk vill se, och vilka konsekvenser kan vi förutse att det skulle kunna få?

I hyggsfritt skogsbruk strävar man normalt efter att huvuddelen av virkesuttagen sker genom att de största ”mogna” träden avverkas med 10-25 års intervall. Många föreställer sig att detta låter sig göras med mindre nätta maskiner som nästan slingrar sig genom beståndet, men att avverka stora värdefulla träd med mindre maskiner är inte ett speciellt bra alternativ om man vill skapa en bra råvara för våra sågverk av skogen med maskiner som håller för uppgiften. Detta betyder att det sannolikt är relativt stora skördare och konventionella skotare som kommer att rulla genom den hyggesfria skogen, och det kommer att vara tätt mellan vägarna på grund av begränsad sikt och begränsad möjlighet att komma fram med kran och aggregat mellan alla kvarlämnade småträd.

Lågt uttagen volym per hektar tillsammans med täta stickvägar innebär att skotarna kommer att måsta köra avsevärda sträckor inne i beståndet för att fylla lasset och komma ut till avlägget. Jämfört med konventionell gallring och i synnerhet slutavverkning innebär detta lägre effektivitet vilket i sin tur ökar både kostnaderna och dieselförbrukningen. Den ökade terrängkörningen kan förväntas öka körskadorna i motsvarande grad eller mer, i synnerhet om körningen över tid kommer att koncentreras till halvpermanenta stickvägnät, vilket får anses som mycket sannolikt. Antal överfarter på en plats är normalt direkt kopplat till hur stor markpåverkan blir. Dessutom försvinner med det låga uttaget per hektar ett par viktiga verktyg för att minska markskadorna: kavlingar och rismattor som idag regelmässigt används för att förstärka marken och därmed undvika markskador, vilket ytterligare förvärrar situationen speciellt på svagare marker.

Zoomar man ut från det enskilda beståndet och betraktar ett hyggesfritt skogsbruk ur ett större perspektiv så innebär det låga uttaget att en betydligt större areal kommer att behöva huggas igenom varje år för att samla ihop samma volym som idag. Fler vägar kommer att behöva underhållas och snöröjas, och lastbilar kommer att behöva vänja sig vid mindre virkesvältor. Effektiviteten kommer att sjunka och dieselförbrukningen att gå upp.

Oavsett hur debatten går i frågan om själva skogsskötseln så står det klart att om hyggesfritt skogsbruk ska införas på bredare front så kommer det att innebära en hel del operativa utmaningar, och med stor sannolikhet allvarliga bakslag i viktiga frågor som branschen haft stort fokus på under lång tid: effektivitet, bränsleförbrukning, och markskador.